onsdag 16 maj 2012

Utvecklingssamtal för My

Igår var jag på utvecklingssamtal för My på förskolan. Sedan i höstas då hon inte kom in i gänget är det i alla fall bättre nu. Men den My som beskrivs som blyg och tillbakadragen är inte den tjej vi har hemma. Fröken sa att det kommer släppa när hon får gå heltid nästa vår. Och att det är väldigt vanligt för dem som går 15 timmar i veckan att vara så som My är. Nu ska hon dessutom byta avdelning till hösten och jag fick frågan vilken hon pratar om hemma. De namn jag hör är Viktoria och Ida. Viktoria ska vara kvar men Ida kanske ska flytta. Då flyttar de kanske dem till samma avdelning så hon får med sig lite trygghet.

Detta sa dem om My.

- Hon är glad tjej.
- Hon är blyg och tillbakadragen. (what? Hon kan gå fram och beställa glass i vilket fik som helst och betala själv)
- Tar gärna inga egna initiativ. (?.. alltid hemma)
- Under utelekarna är hon däremot väldigt självständig och lekar själv och med kompisar.
- Bufflar sig inte förbi barn utan står och väntar ut och är försiktig. (sant)
- Hon går gärna efter fröknarna tills de föreslår något annat.
- Hon är lättlärd och behöver bara höra något en gång. (stämmer, hon lyssnar alltid intensivt)
- Hon kan alla låtar och sjunger gärna med. (jadå)
- Hon äter all mat och smakar gärna. (alltid)
- Hon är aldrig arg (hahaha då ska de komma hem till oss)
- Hon sitter gärna och pysslar, pusslar, målar och läser. (läser gör hon hemma men det andra?)

Ibland undrar jag om hon överhuvudtaget ska gå på förskola?! Det är tråkigt att veta att hon inte är sig själv riktigt:( Men samtidigt behöver hon umgänget med kompisar. Svårt det där. Jag hoppas på att det blir bättre till höst annars får vi väl fundera på hur vi ska göra. Hon vill ju åka till förskola när vi frågar henne vilket är positivt. Det är nog mer att hon inte hinner komma in bland kompisarna för hon gillar verkligen fröknarna. Jag hoppas att det släpper mer efter semestern.

-



1 kommentar:

  1. Det där är nog vanligt, precis som dom säger. Tror trots allt att det är bra om hon går kvar. Sen kan man ju bara tänka på hur man själv är. En person med familjen, en annan på jobbet, en tredje när man är med vänner....and so on. Varför skulle barn vara på ett annat sätt?

    SvaraRadera